Lite personligt

Jag är nominerad till distriktsstyrelsen och jag känner mig naturligtvis hedrad. Jag vill göra politik i första hand och vara med och göra skillnad, inte bara prata om det eller vara en del i kompromisser för att få en uppgörelse och på nåder få vara med och styra. Jag gick med i vänsterpartiet då jag arbetade i misär med papperslösa patienter och jag ville förändra och det fanns ett parti som ville ge dessa människor rättigheter och med det också en skärva värdighet. Jag har alltid varit socialist så det var väl aldrig något förvånande val. Min skolfröken spelade arbetarsånger på våren och berättade om första maj det var 1980 ett år då vi också fick lära oss om strejk och vilka parter som fanns på arbetsmarknaden. Vi lärde oss varsel och blockad
Jag pratar jämställdhet och inte lite flummigt, utan om vilka strategier som används för att få jämställda löner jag anser inte att det är en bra strategi att anse att manliga läkare ska ha mer för att de varit chefer och unga kvinnor ska ha mindre för att de är hemma och föder barn en period i livet. Jag kommer prata jämställdhet igen för jag är inte nöjd med svaret och ser inte att strategierna är tillräckliga för att nå någon jämställdhet i den nämnd som jag sitter i.  I mitt parti har vi antagit två ben ett socialistiskt och ett feministiskt och jag är av den åsikten att båda behövs för en modern och tydlig vänster politik.
Jag vill inte prata så mycket om vanor utan om villkor, vanor styr vi över men inte villkor. I vår tid vill de styrande få oss att tro att vi kan välja liv, pratar livspussel och valfrihet. Jag vill prata om att vi har ett samhälle där alla inte har samma villkor. Fattigdomen som tagit Sverige tillbaka med fattiga barn och fattiga föräldrar. Ensamstående föräldrar och föräldrar med fler än tre barn riskerar fattigdom jag kan faktiskt inte säga att det är ett eget val.

Så här såg det ut på kongressen !