tisdag 11 december 2012

Från mitt fönster

 När du läser att en skola har förbjudit pepparkaksgubbar och du omedelbart känner dig manad att skriva ett skämt om detta på Facebook eller Twitter, vad gör du då? Vem blir du? Vilken ordning är du lojal med?

 Julen, advent och Lucia som vi firar i vårt iskalla och snöhöljda land. Stjärnor i alla fönster tomtar i alla vrår.
Diskussionerna går höga om att man numera inte får fira advent i skolan inte lussa och inte heller fira jul. Ursäkta, mig men jag tvättar ett antal Lucia linnen ett antal tomteluvor peppakakedräkter som ska användas i skolan. Det blir en massa lussefika, julfika och julspel i barnens skolor och de besöker kyrkan första advent.
Visst får psalmer sjungas det står i LGR 11 och i målen att barn ska känna till de vanligaste psalmerna och sångerna liksom nationalsången . Det går alldeles utmärkt att vara i kyrkan som samlingslokal .
När jag gick i skolan så var vi inte i kyrkan på advent, vi hade istället choklad och lussebullar i klassrummet. Vi läste en lätt förståelig text om advent som en förklaring till tända ljus, ljusstakar och julen. Vi sjöng inte nationalsången , inte heller särskilt många psalmer eftersom att det inte riktigt ingick i den läroplanen. Idag ingår det.

Tydligen har inslaget av kyrka just i skolan blivit viktigt för många för någon tradition av att koppla kyrkan till skolavslutningen har faktiskt aldrig varit en stark svensk tradition. Kyrkobesöken är ständigt dalande med en nedåtgående trend
Skolans uppdrag är dock inte att göra barn till kristna eller till goda kyrkobesökare skolans uppdrag är att utbilda barn och informera om traditioner i olika kulturer och religioner. Skolans uppdrag är att vidga perspektivet från de förtyckande och till de förtrycktas vardag om allas lika och oantastliga värde.
 Främlingsfientliga grupperingar lagt beslag på svenska traditioner  i en diskussion # hjälp alla våra traditioner försvinner .Inte från mitt fönster där jag ser massa julstjärnor och inte från min sida stryktvätt där många linnen ska strykas och användas.Människor har alltid kommit med nya traditioner och just nu tror vi att vi alltid varit i kyrkan och sjungit traditionella psalmer. Vi tror kanske att andra ska ta våra psalmer och vår kyrka ifrån oss trots att vi så gott som aldrig helt självvalt inte besöker kyrkan. Vi tror att vi alltid haft pepparkasgubbar och gummor på Lucia morgonen

 Ert babbel (Babel), frammanar (producerar) bilden av Sverige som ett land som alltid redan är på gränsen till löjligt i sina överkänsliga försök att låta bli att såra svarta människor. Själva grundläget i denna nation – ett Sverige som i själva verket är djupt rasistiskt strukturerat – verkar vara ett tillstånd av hysterisk politisk korrekthet. Babblet ligger där som ett surr, som vitt brus, som dränker varje faktiskt försök att faktiskt tala om rasismen i Sverige. Alla öppningar mot nya horisonter sluts med ett sedan länge förberett avfärdande: ”Nu får det faktiskt räcka”,
Det har vi inte och våra traditioner är i högsta grad levande Jag är ledsen att säga det men vi har egentligen bara en tradition som vi slaviskt följer rädslan för det främmande och vår utbredda vardagsrasism. Vi som inte är de förtryckta utan är de förtryckande sätter gränsen när det är nog när det räcker. Inte från mitt fönster men från någon annans så är inte pepparkakeskämtet roligt. Alldeles sant är historien om Yasr (namnet är ändrat) som fick hör att han kunde vara pepparkaka i Luciatåget han var ju brun( underförstått) på en helt vanlig svensk förskola. Nu var han inte det utan tomte och Jakob var Lucia .
Ni säger: ”Barn svälter liksom ihjäl i världen, men i Sverige oroar vi oss för om pepparkakor är rasistiska”.
Ingen av er som idag har talat om detta har betalat för orden med er egen hud, era egna ansikten, era egna liv, er egen historia, er egen framtid.
(Johannes Anyuru)


Det ska alltid bortförklaras med hon menade nog inte så illa. Nej, för henne betydde det inget hon hade inte brunt skinn. Samtidigt som vi vill att det ska handla om våra typiska svenska traditioner men det gör det inte det handlar om just det som Johannes beskriver.
Vi hindras sannerligen inte i våra traditioner men förhindrar andra genom att skrika ;"vart är Sverige påväg? Om vi inte har pepparkakor i tåget på Lucia ,om inte Tintin får samma plats som vanligt  utan flyttas tio meter bort. Om inte lilla hjärtat får vara stereotypen av det svarta barnet, så har det gått för långt.
Och så går natten tunga fjät som om inget hade hänt vi har våra traditioner Läs debatt artikeln i sin helhet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar