tisdag 14 februari 2017

Tankar en kall februaridag



Gränserna har varit stängda för flyktingar i 13 månader det till trots att Syrien haft den mest våldsamma hösten sedan krigets början. Det råder väpnad konflikt i 23 av 23 provinser i Afghanistan.
Eritrea som är en av de grymmaste diktaturer i världen. Sverige säger nej och Europa säger nej.

  Under året har inte mindre än tre tusen pojkar och flickor skrivits upp i ålder av sin utredare. Det handlar om tyckande inte vetenskap. Från den dagen slås fötterna undan de mister sitt sammanhang.
De flyttas till ett boende för vuxna långt från skolan , fotbollslaget och kompisarna. De mister sin socialsekreterare och sin Godman. Alla ungdomar är naturligtvis inte vuxna som råkar ut för detta. En del är bara barn. Problemet med uppskriven ålder är också att det oftast följer ett utvisningsbesked. Det kan då hända att Sverige utvisar barn till väpnad konflikt. Barn har rätt till liv och hälsa.
  Sluta använda ordet ensamkommande, använd ord som barn på flykt. Att barnen kommer ensamma gör dem mer sårbara. Sverige tar inte hand om barn på flykt. Migrationsminister Morgan Johansson har sagt att vi kan inte ta hand om Mellanösterns alla pojkar. Fast där bryter han mot vårt konventionsåttagande gällande minst två konventioner. Både konventionen om Barnets rättigheter och Flykting konventionen som särskilt tar upp barn på flykt.
Vår regering fortsätter utvisa människor för det är människor av kött och blod med tankar känslor och  drömmar till livsfarliga platser. Gränspolisen tar elever på skolor, familjer på vårdcentraler. Gränspolisen vill ha information från socialtjänsten. Jag tänker så här om vi vill kalla oss civiliserade människor måste vi säga nej när gränspolisen knackar på dörren. Vi har det valet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar